När hjärna och hjärta och själ dansar disco på olika ställen.

Ljuva ljuva ljuva energi. Produktiviteten. Saker som blir gjorda. Småfix som legat och dragit i flera år. Ge mig bara några några några dagar till. Världen är min. Jag fixar allt. För att sedan ligga i en hög och gråta bland limpistoler och skruvar. Och så ilskan. Sen rädslan. Och så självdestruktiviteten. Livsledan. Och om igen. 
Jag borde borde borde lyssna på doktorn om att justera medicinerna. Och till viss del har jag gjort det. Men inte hela vägen. 
För de är de där stunderna med driv och produktivitet som föder mig. Som gör tillvaron värd att genomlida. Jag blir hög av att kunna känna att energin räcker till mer än en apatisk morgonkaffe och några timmars arbete. 

Jag har pratat med doktorn om hemska hallucinationer och paranoia. Doktorn säger att det börjar låta som mani i klinisk mening. 
Och jag vill inte bromsa fastän farten är alldeles för hög. 

”...Over the hills and far away. A million miles from LA. Just take me anywhere with you “...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar.

När jag var riktigt liten

Iallfall mitt helvete.