söndag 8 april 2018

Himlen faller ju inte bara för att jag gör det.

Återigen eller fortfarande i ett uppskruvat tillstånd. Kan inte varva ner. På både gott och ont. Avsaknaden av avslappning börjar göra mig irriterad. Och emellanåt är hopplösheten mäktig.  

Doktorn ordinerade Zyprexa. Jag vägrar. Jag kan inte. Jag går upp i vikt bara av att lösa ut paketen. 
Har däremot rotat fram mina Ziprasidon. De jag fick svullnad och bröstmjölk av. Minns dem som dämpande utan hunger som biverkan. Och jag tänker att jag provar en vecka och ser om jag sen kan trappa ut. 
Jag får ta detta med doktorn när hon ringer upp nästa vecka.  

Jag bråkar med impulser hela tiden. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ibland kan några ord på vägen värma ett hjärta.

Va?

Jag tror du ser mig, men vågar inte säga nåt.  Det finns inget farligt där på andra sidan. Jag lovar. Bara lättnad och sorg.