söndag 11 februari 2018

Nitrazepam och alkohol

Dubbel benso får göra det för kvällen. Och, japp. Nu ser jag det. Tydligt. Hur (mest troligt resterna av) Nitrazepam interagerar med alkohol. De två senaste lördagaskvällarna har varit jobbigare än andra kvällar. Likhetsfaktorn är tveklöst alkohol. Inte för att jag vrålsupit på nåt sätt. Men varit på bjudningar med fördrink, bubbel, middag och avec. 
Inte heller att jag tagit Nitrazepam mer än ordinerat. Snarare mindre. Eller. Ja. Jo. Mindre. Och även om den verkar för natten, så har jag förstått att den är långverkande och ligger i systemet ändå. 
Jag har faktiskt inte läst på så noga, men vet att benso lagrar sig länge med sina halveringstider. Så. Ja. Kvällar med alkohol+Nitrazepam=Sjävskadetankar. 

Varför? Vet icke? 
Teori? Att bensot slappnar av mina naturliga spänningar, som på nåt sätt ställer sig först i kön när jag dricker alkohol? Och att må sådär lagom bra är nåt som jag inte kan tillåta mig själv=Jag måste straffa mig själv. Eller. Jag orkar inte ens bråka med förnuftet; let’s go impuls. 
Ungefär så. 

tisdag 6 februari 2018

Den där snegrejen

Det klämmer mig ändå, hur fasen det kunde bli som det blev där inne i badrummet en lördag för en vecka sedan. Jag skulle inte älta, men analysera. Den där pusselbiten fattas, som gör det begripligt hur oro och ångest som jag tydligt visste att den bottnade i stress (inifrån och utifrån) och överbelastning som jag gått med under en längre period. Hur fasen i helvete kunde det bara brisera i den hastigheten? I en impuls som jag inte förstod att jag fallit igenom, förrän det var försent. 
Och hur kunde jag göra mig illa utan något som helst ansvar för konsekvens? 

Det är gjort ja. Och ibland behövs ett sammanbrott för att kunna komma upp till ytan igen. 
Mår ganska bra annars. Bättre än på länge. 

Spöken

Jag är helt fungerande. Jag fungerar. Men självdestruktiva krafter bär mig. Jag tänker inte så mycket men har fruktansvärd ångest som jag sv...