måndag 15 januari 2018

Pengar.

Jag gör mitt allra bästa för att inte få en hjärtinfarkt, i väntan på om makens arbetsplats ska gå igenom företagsrekonstruktion, med allt vad det innebär med eventuell utebliven löneutbetalning denna månad.
I väntan och i panik (min panik, gubben är lite mer chill i sin natur) har vi ansökt om en höjning av vårt bostadslån, så vi det blir nödvändigt kan nalla på... För sen går det visst in nån lönegaranti. Men vänta vänta på saker som komma skall, eller inte blir av för att där finns nåt kryphål i regelsystemet. Jag litar inte på något när det kommer till pengar. ”Det är nog pengar på väg in”. Vi ska bara kolla upp en sak innan ni får besked. Nix. Funkar inte. Det sätter en närkamp med begreppet ”acceptera det du inte kan förändra”.
Visst. Pengar är bara pengar. Men man behöver dem för att överleva. Att söka ett nytt jobb är steg nummer två, om företaget inte går att rädda, men det löser inte eventuell ett helt inkomstbortfall just denna månad.
Men jag känner ju att
1. Det kanske inte ens behövs nån företagsrekonstruktion.
2 Företagsrekonstruktionen kan ju gå väl.
3 Blir det konkurs, så är där från nu ändå åtta månader med ersättning.
4 På åtta månader kan man söka många jobb.
5 Maken är en attraktiv man i arbetsmarknaden. Småbarnstiden bakom sig. Jobbat på samma plats i nästan 20 år. Plikttrogen, lojal, stark, engagerad i fack och arbetsrättfrågor. Inte rädd för att säga ifrån.

En pärla den där mannen.
Det får lösa sig.

2 kommentarer:

  1. Pengar, usch, jäkla stress. Men det finns ju en del bra faktorer där också.

    SvaraRadera

Ibland kan några ord på vägen värma ett hjärta.

Varje dag är en ny dag

En ny dag att genomlida  Ååååh. Om bara det gråa kletiga tunga kunde lyfta.  Det är på många sätt bättre. Men jag är mentalt ihopsäckad, och...