onsdag 10 januari 2018

I wanna stay inside all day...

... I want the world to go away.

Svårförklarade dagar dessa.
Förmår mig inte att ta mig till jobbet. Tanken på att gå ut och höra ljud får min hjärna att stanna.
Vägen till jobbet känns oändligt lång. Som andra sidan jordklotet. Fast det bara är tre kilometer.
Turligt nog jobbar jag ju bara halvtid, och har skydd av min sjukskrivning på andra halvan. Så det finns utrymme till dessa dagar. De är absolut mer frekventa vintertid.
Tanken på att konversera med människor gör mig kräkfärdig. Att le är smärtsamt. Att lyssna går inte för där är järndörrar i öronen. Sådana här dagar känner jag att jag är världens sämsta socionom.
Och de är dessa dagar som är så svåra att meddela till arbetsgivaren. För jag vill inte prata, eller skriva, och än mindre förklara mig.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ibland kan några ord på vägen värma ett hjärta.

Spöken

Jag är helt fungerande. Jag fungerar. Men självdestruktiva krafter bär mig. Jag tänker inte så mycket men har fruktansvärd ångest som jag sv...