onsdag 1 november 2017

Så märkligt.

Idag sjöng jag på en begravning. Just när klockorna ringt och preludiet startade så kände jag en sådan genuin ro i kroppen. All ångest var borta.
Var det min, eller var det den bortgångne mannens ro jag kände?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ibland kan några ord på vägen värma ett hjärta.

Man kan låta omgivningen vara oviss genom att tillfredsställa andra.