Symptom: Brännande känsla i bröstet. Känslan av dålig prestation i allt. Isolerar mig. Minsta sak känns övermäktig. Jag känner mig lat.
Skräckbilder som kommer som blixtrar; om att barnen blir utsatta för misshandel och död. Apokaplystankar.
Sover oroligt.
Spänd i kroppen. Öm mellan skuldrorna.
Funktion: Svårt att hålla fokus. Tappar tråden. Måste prata med mig själv för att komma ihåg vad jag ska göra och vad jag höll på med.
Vill nätshoppa. Ajabaja.
Kontrollbehov deluxe.
Analys: För lite fysisk aktivitet. För mycket skärmtid och förstrött surfande. PMS. Snart fullmåne.
Åtgärd: Tagit ledigt idag och imorogn. Trots pisseväder och motstånd, tagit mig på cykel till lunchdate med kompisen.
Imorogon SKA jag ta en långlång promenad. Har en hund om inget annat, som just nu är mitt fyrbenta dåliga samvete.
Japp. Det är motigt.
Men vem fan sa att det ska vara lätt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man kan låta omgivningen vara oviss genom att tillfredsställa andra.
-
Dubbel benso får göra det för kvällen. Och, japp. Nu ser jag det. Tydligt. Hur (mest troligt resterna av) Nitrazepam interagerar med alkohol...
-
...”Born with a void, hard to destroy with love or hope Built with a heart, broken from the start and now I die slow”... Magkänslan är att ...
-
”Himlen faller ner. Det hugger till där kniven skar. Jag har varit vaken hela natten, och känt om hjärtat sitter kvarn. ...Känt om hjärta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ibland kan några ord på vägen värma ett hjärta.