torsdag 2 november 2017

Ångest

Symptom: Brännande känsla i bröstet. Känslan av dålig prestation i allt. Isolerar mig. Minsta sak känns övermäktig. Jag känner mig lat.
Skräckbilder som kommer som blixtrar; om att barnen blir utsatta för misshandel och död. Apokaplystankar.
Sover oroligt.
Spänd i kroppen. Öm mellan skuldrorna.

Funktion: Svårt att hålla fokus. Tappar tråden. Måste prata med mig själv för att komma ihåg vad jag ska göra och vad jag höll på med.
Vill nätshoppa. Ajabaja.
Kontrollbehov deluxe.

Analys: För lite fysisk aktivitet. För mycket skärmtid och förstrött surfande. PMS. Snart fullmåne.

Åtgärd: Tagit ledigt idag och imorogn. Trots pisseväder och motstånd, tagit mig på cykel till lunchdate med kompisen.
Imorogon SKA jag ta en långlång promenad. Har en hund om inget annat, som just nu är mitt fyrbenta dåliga samvete.

Japp. Det är motigt.
Men vem fan sa att det ska vara lätt?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ibland kan några ord på vägen värma ett hjärta.

Varje dag är en ny dag

En ny dag att genomlida  Ååååh. Om bara det gråa kletiga tunga kunde lyfta.  Det är på många sätt bättre. Men jag är mentalt ihopsäckad, och...