Så jävla dumt. Och skit. Och mög.

Jag som tänkte om mig själv som tre års självskadefri. Har liksom inte räknat små rispor det senaste året som skada. Och inte heller axlarna som jag fått skyla denna sommar.
Men nu har jag karvat i min fina tatuering. Flera dagar i rad. Och ikväll tappade jag kontrollen och vet att jag borde söka vård och sy. Det glipar illa och slutar inte blöda. Men förnedringen. "Hej. Kan ni sy detta. Städa upp min skit. Jag har gjort det själv". Nä. Där på akuten sitter folk som skurit sig på nåt verktyg. Brutit ett ben. Fått hjärtflimmer. Och där ska jag sno tid och resurser.
Fan.
För förnedringen att jag inte bara fått ett bakslag, utan att det är ett regelrätt återfallande och insjuknande i självskadebeteende. När jag inte längre bryr mig om konsekvenser. När jag tappat kontrollen. Och när jag efteråt ångrar mig och mår illa över både blodförlust och min handling.
Jag. Orkar. Inte. Det där med att börja om från början. Jag som annars mått gabska bra. Som trivts. Visst. Berg och dalbana. Men mestadels utan självförakt och den inre föreställningsvärlden att det jag gör är befogat. Jag ljuger inte. Men berättar inte.

Jag vet att det kan komma att min älskade läser detta. Jag vet hur besviken och arg han kommer att bli. Men jag vet bara inte var jag ska börja prata. Och vad jag ska säga.
Nu skadar jag på tvång. Typ smiter in på toa på en reklampaus. Jag gråter inte. Tror inte ens det handlar om ångest. Inte ångest i attack. Inte självhat. Men bara känslan av att jag vill krypa ur mitt eget skinn.

Jag känner kärlek. Till familjen och till livet. Till vännerna och djuren.
Jag gillar att gå till mitt jobb, även om det sliter på mig och stressen trycker lite.

Och nu landningen efter flygturen. Där hypomanin och depressionen möts i ett ruskigt blandar tillstånd. Där vansinnet lurar runt hörnet.
Däremellan livet. Plikterna. Kidsen. Moderskapet. Äktenskapet.

Det är mer ön vad jag kan tugga undan.
Och medicinerna däckar mig.
Tar bort ångesten. Men ändå kan jag inte somna.

Det är svårt nu.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar.

#aldrigensam

Iallfall mitt helvete.