lördag 23 september 2017

Arg. Ledsen.

Svårt att vara förbannad på nån man älskar. Svårt att utrycka besvikelse. I detta tillståndet är jag skör. Jag har kapitulerat. Erkänt mig svag och behövande. Tackat nej till inläggning på sjukhuset för att kurera mig hemma. Kämpar. I zombiedimma och i brinnande ångest. Behöver stöd. Och mitt stöd åker på friluftstur och stannar hela dagen och en extra timme. Det gör ont i mig.
Ja han har gjort så mycket annat gott för mig. Han finns där när jag ber honom. Men det är just det där att läsa mellan raderna och kanske smita hem lite tidigare och tänka att fiskekompisarna kanske klarar sig själva. Jag tror inte att det är dessa personer som slits av tankar mellan himmel och helvete. De tänker mer på laxfiskar.
Och kommande helger. Med mer heldagsfisketurer. Övernattningsfisketurer. Engagerad i fotbollsföreningen, och prackar på sonen fotbollsmatcher han egentligen inte är listad för.

Ja. Jag förstår att jag inte är ett roligt sällskap nu. Med det heter väl i nöd och lust. Och min man är möjligen den mest lustsdrivna mannen jag vet.
För inte ens när jag berättar om hur jävla ynklig jag är, så väljer han bort det roliga.

När jag skriver sms, om att jag blir besviken, så svarar han "jag vet".

Ord finns inte.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ibland kan några ord på vägen värma ett hjärta.

Varje dag är en ny dag

En ny dag att genomlida  Ååååh. Om bara det gråa kletiga tunga kunde lyfta.  Det är på många sätt bättre. Men jag är mentalt ihopsäckad, och...