Akuten

Igår. Ännu en sån där vimsig natt. Ångest vid uppvaknanden och när morgonen kom så var det nog.
Ringde psykakuten och ringde hem maken från jobbet. Ordnade några ärenden under tiden. Skar. Illa. Riktigt illa. Sådär som att det lika gärna kunde kvitta.
Kom in fort. Rätt igenom väntrummet med folk. Bedömning. Sårtvätt och tejp. Blev erbjuden plats för inläggning. Men i en stad alldeles för långt iväg. Klarar inte vara så långt hemifrån i detta tillstånd.
Tackade nej till inläggning. Men pratade noga medicin och strategi med läkare.
Sen till akuten med armen. Likadant där. Rakt igenom väntrummet för suturer.
Hemma igen. Med medicin och skammen.
Och det svåra med att jag råkade prata när maken hade mig i högtalartelefon i bilen när dottern var där. Just när jag berättade att jag skulle sys.
Det går ju inte att ljuga för en femtonåring. Men jag sparar alltid detaljer. Håller det kort. Oneurotiskt. Svårt denna gång att förklara om hastiga svängar och impulsgenombrott. Kunde dock betrygga om att jag inte försökt ta livet av mig och att det inte är det jag vill.

Sitter nu med heltidssjukskrivning i fyra veckor för stabilisering. Därefter halvtid.
Just nu. Idag och imorgon får det vara heltid. Det går inte på nåt annat sätt. För nu är det för mycket.

Framtiden tar jag sen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar.

När jag var riktigt liten

Iallfall mitt helvete.