söndag 30 juli 2017

Han

Hon är lite rädd för att hon förlorat honom. Den där kontakten. Touchen. Sakerna som förstods utan ord, för att man var så genuint intresserad av varandras själar. Det blir mest missförstånd, halva konversationer. Tv:n eller sporten är oftast mer intressant än att bara vara. När hade de en kväll ihop bara han och hon?
Varför är hon den människa som behöver bekräftelse. När hon gör sig fin för honom och han inte tar notis.
När hon säger saker som är fina till honom, för att han borde förstå att hon också behöver höra sådana saker tillbaka. Fina ögon, fina ben, mjuk hud, sköna händer, fina kyssar. Det där som kan dröja kvar. Men när de där orden inte kommer i retur. Så känner hon sig ful. Och då blir hon ful. Och tråkig. Ledsen. Men också arg för att inte bli sedd i att hon lider och att hon är sjuk. Arg för att tress få till sig att hon är alltid så jävla sur. Eller. Han sa det en gång till henne. Det känns som om det är det som är hans bild av henne. Och den är inte sann. För hon är inte sur. Hon är bara väldigt ledsen och vill komma ikapp och tillbaka.
Försöker prata med honom. Men han säger inget. Han är inte riktigt tillgänglig. Han tittar inte längre upp från skärmen. Han ler inte med ögonen. Tittar gärna på teve. Eller nån tipsrad. Eller debatt. Och hon vet inte vad hon behöver göra. För hon behöver. Allt det där som hon vet att han kan ge. "Hur mår du? Jag tycker om när du har håret sådär. Jag kan inte hjälpa att jag kom för tidigt, för du är så jäkla skön". Nåt.

Det där med behöva. Man skapar väl själv sina behov.
Man behöver ju få vardagen att rulla på. Stress. Hämta. Lämna. Handla. Städa. Diska. Hund. Barn. Läxor. Hyss. Allt det där. Och det sociala. Vänner. Bjudningar. Helgaktiviteter. Lite sådär hela tiden så att det inte blir luft. För blir det luft, så kanske vi ser varann.
För likväl som att han inte frågar, så svarar han inte heller. Han är inte öppen längre.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ibland kan några ord på vägen värma ett hjärta.

Klåda inuti

Jag liksom bara inte gillar mig själv.  Jag känner mig falsk. Skum känsla. Eller som om jag gör fel. Denna vecka ska jag spela teater. Ja. J...