torsdag 22 juni 2017

Nu är jag sån där igen.

Om vi bortser från den eländiga morgontröttheten (den går inte att klä i ord), så är jag i bättre balans. Tror jag.
Nu är jag sådär spänd i överläppen igen. Nästan så att jag får kramp. Munnen känns torr och tungan brännande. Och lätt småkåt. Men kan ändå inte slappna av.
Lättriggad irritation. Det kan bero på stress. Men också hypomani.
Och bortsett från små blixtar av katastrofstankar (som alltid kommer när jag kommer på mig själv med att vara glad eller nöjd, så är livet ganska fint ändå. En vecka semester ligger framför mig, och Guuud vad skönt. Jobbade undan massor idag, så jag kan släppa jobbet och sen tillbaka till ett rent skrivbord.
Så det borde vara de bästa förutsättningarna för att en eventuell hypomani kvävs i sin linda.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ibland kan några ord på vägen värma ett hjärta.

Spöken

Jag är helt fungerande. Jag fungerar. Men självdestruktiva krafter bär mig. Jag tänker inte så mycket men har fruktansvärd ångest som jag sv...