Ny psykolog. Slutsatser.

Träffade ny psykolog idag. Hon var ung. Hon var en hon. Kände inget klick. Men hon var kompetent, och berörde något, som fick mina tankar att spinna iväg. Inte där i rummet. Men på vägen hem. Hittar inte orden nu. Men vet ju vad jag menar. Om min man. Och varför jag fortsätter att leva tyst.

Jag behöver honom för att avlasta min hjärna och för att få hjälp med att undvika fällor. Prata med och bolla med. Men. Ja. Han är en sån som inte pratar, så jag måste sluta tänka så, och släppa frustrationen över att han inte kommunicerar, och istället förhålla mig till om jag vill ha det så.
Han är oändligt generös, men så sparsmakad med ord och analys. Alla är väl inte överfulla med tankar och analyser. Men något måste där ju finnas.

Jag antar att jag medvetet klivit åt sidan för att ge honom spelutrymme till egentid, efter mina sjuka år. Och nu så spelar vi helt enkelt på olika arenor. Olika intressen och mål. I ärlighetens namn känner jag mig tagen för given. Som om min kärlek liksom bara ska finnas där.
Kanske att jag blir rädd för att inte få vara hans själsfrände. Att inte bli insläppt hela
Vägen. Vi delar säng. Ekonomi. Barn. Vänner. Men själarna. Tänk om de har vuxit isär? Det blev kanske så de sjuka åren. Och Gud ska veta att jag också har mig själv att skylla. Som man bäddar får man ligga.

Fast. Livet med honom har alltid varit ojämt. Varje gång jag (för det är på mina initiativ) berör ämnet oss, så glittrar det till. Så lever vi nära i några dagar, sen glider vi isär. Han letar efter fiskedrag och jag letar efter meningen med livet. Och så går det om och om igen. När livet är svårt så gör det livet onödigt tungt. Att vara den som behöver lagas och ständigt behöva påminna honom. Så jag håller det för mig själv. För att det blir lättare. Och för att straffa honom (moget).
Jag måste finna min egen styrka, och stå på mina egna ben. Hitta något som intresserar mig. Förkovra mig.
Men det finns inte mer egentidsutrymme i vår familj. Han tar hela budgeten för tillfället. Och så ser det ut som att han fördjupar sig i ännu fler uppdrag och intressen utanför familjen.
Jag måste vara beredd. För när han hoppar av, så ska jag ha hoppat före.

Han vet vad jag vill. Jag vet ingenting om honom.
Men han kommer alltid att vara mitt livs kärlek.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pengar.

#aldrigensam

Iallfall mitt helvete.